Min tanke med bloggen är att väcka människor. Vi springer runt, jobbar, sköter våra barn, träffar vänner, åker på semester och är oftast upptagna med våra egna liv. Jag är inte annorlunda från andra. Men nu försöker jag börja ändra på mitt liv. Jag vill helt enkelt bidra med det lilla jag kan och hjälpa andra människor.
Fallet med tvååriga Haddile är inte unikt. UNICEF har tidigare lyft fram en rad liknande fall där barn utvisas tillsammans med föräldrar som tidigare har bedömts vara olämpliga. Barnen hamnar i kläm när utlänningslagen går före lagen om vård av unga, LVU.
Det är tyvärr en verklighet att alla barn inte har föräldrar som kan ta hand om dem på ett tillräckligt sätt. Det kan handla om barn som blir slagna, övergivna, negligerade eller utsatta för andra former av övergrepp eller omsorgsbrister i hemmet.
De här barnen är fråntagna sina mest grundläggande rättigheter: rätten till utveckling och omvårdnad, rätten till en trygg förälder. Samhället måste erbjuda de här barnen en alternativ omvårdnad och ett skydd. Skyddet ska finnas där så länge barnen behöver det. Det innebär i praktiken att det finns barn som aldrig kommer att flytta tillbaka till de biologiska föräldrarna – riskerna för barnet kan vara för stora, barnet kan under en lång tid ha funnit trygghet i en ny miljö.
Det som ska styra ett sådant beslut är alltid vad som är bäst för barnet. Inte vad föräldrarna vill eller har rätt till, utan vad som är bäst för barnet.
Det här gäller alla barn i Sverige, men barn som samtidigt söker uppehållstillstånd får inte den rättigheten respekterad. De kan utvisas tillsammans med en vårdnadshavare som tidigare har bedömts utgöra en fara för barnet.
Till skydd för de här barnen har vi krävt att inget barn ska kunna utvisas under pågående samhällsvård. Vi har också krävt att det ska förtydligas i lagen att Migrationsverket och migrationsdomstolarna alltid ska ta hänsyn till barnets hela situation innan de tar beslut i frågan om uppehållstillstånd – vad framgår av utlåtanden, intyg och underlag från psykologer, läkare och socialtjänst?
Fallet Haddile uppmärksammar behovet av att se till helheten kring ett barn vid de beslut som fattas. Barn har enligt barnkonventionen en mängd rättigheter och behov, som man sammantaget måste ta hänsyn till. Det går inte att lyfta ut en princip, exempelvis barnets rätt till återförening med sina föräldrar, och mena att den ska gälla till varje pris. Vad är det bästa för det individuella barnet sett utifrån helheten? Barnets bästa ska alltid vara avgörande.
UNICEF har under många år kämpat för att barnkonventionen ska bli svensk lag, det är därför glädjande att frågan om barns rättigheter nu uppmärksammas så brett. Men vi får inte glömma alla de barn som aldrig syns eller hörs, de barn vars historier vi aldrig får ta del av i medierna. Därför är barnkonventionen så viktig, för att alla barn ska få tillgång till samma rättigheter i samhället. Barnkonventionen behövs för att ALLA barn ska få sina rättigheter respekterade och tillgodosedda.
/Emma von Corswant,
Barnrättsjurist UNICEF Sverige
Fallet om den 2-åriga flickan Haddile som fått stor uppmärksamhet i media under helgen sätter återigen fokus på att barnkonventionen måste bli svensk lag. Christina Heilborn, chef för opionion & påverkan på UNICEF Sverige, medverkade under måndagen i SR:s P1 Morgon i ett samtal med Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik. Lördagens blogginlägg av Emma von Corswant citerades i Dagens Nyheter och Anders Lindberg skrev på ledarsidan i Aftonbladet idag ”Barnkonventionen bör bli lag i Sverige”. Även barnombudsmannen Fredrik Malmberg bloggade under söndagen ”Skärpning, Socialstyrelsen och Migrationsverket!”.