Haddile är två år, född i Sverige, övergiven av sin mamma när hon var 20 dagar gammal. Sedan Haddile var fyra månader har hon bott i ett jourhem, men nu ska hon utvisas till Frankrike, eftersom Haddile och hennes biologiska mamma är franska medborgare. Motiveringen från Migrationsverket är att det i Barnkonventionen står att föräldrar har rätt till sina barn. Nu har Migrationsverket meddelat att flickan får stanna tills dess att man lyckats hittat hennes biologiska mamma. Många är de människor som har engagerat sig i detta fall, och åtskilliga har hört av sig till oss på Rädda Barnen för att fråga: Får det verkligen gå till så här? Och vad kan man göra åt det? Haddile är tyvärr bara ett av flera exempel på barn i Sverige som får sina rättigheter åsidosatta vid myndighetsbeslut. Haddile är inte ensam. Enligt Barnkonventionen ska alla myndigheter och institutioner som fattar beslut som berör barn utgå ifrån det enskilda barnets bästa. Detta innebär att man ska utgå ifrån generell kunskap, forskning och erfarenhet om barns behov och även det enskilda barnets specifika behov och vilja. Enligt Barnkonventionen ska barnets behov och rättigheter alltid väga tungt. I artikel 9 i barnkonventionen står det att: ”Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa.” Rädda Barnen, liksom flera andra barnrättsorganisationer och flera riksdagspartier kräver att FN:s konvention om barns rättigheter, barnkonventionen, görs till svensk lag. Hade barnkonventionen varit svensk lag hade myndigheter som Migrationsverket varit tvungna att utgå från konventionen i beslut som berör det enskilda barnets rättigheter. Haddile har under sina första två år knutit an till andra vuxna än sina biologiska föräldrar. Två betydelsefulla år av anknytning, trygghet och skydd. Ur ett litet barns perspektiv är den absolut viktigaste omständigheten att bli omhändertagen av trygga vuxna som finns tillgängliga. Det är ofta, men inte alltid, de biologiska föräldrarna. Genomgripande förändringar i små barns uppväxtmiljö kan innebära risker för barnets fortsatta hälsa och utveckling. Prövningen av ”barnets bästa” ur det unika barnets perspektiv väger tyvärr alltför lätt när man beslutar om ett barns framtid. Barnkonventionen är förvisso till stor del närvarande i svensk lagstiftning, men den tillämpas för sällan direkt i domstolar och i handläggning av enskilda ärenden, såsom Haddiles. Det finns exempel där utlänningslagen vägt tyngre än till exempel lagen om särskilda bestämmelser för vård av unga (LVU). I Sverige i dag kan ett barn omhändertas av sociala myndigheter för att föräldrarna anses som olämpliga för barnet. När det sedan finns ett utvisningsbeslut kan samma barn utvisas tillsammans med föräldrarna. Det som förut var olämpligt bli plötsligt lämpligt. Barnets rätt till trygghet och skydd ska alltid gälla alla barn. I utlänningslagen står det att uppehållstillstånd kan ges på grund av ”synnerligen ömmande omständigheter.” Denna skrivning tillämpas sällan och det krävs orimligt svåra omständigheter för att få uppehållstillstånd med den motiveringen. Rädda Barnen vill i stället se att lagstiftningen omformuleras till ”särskilt ömmande omständigheter”. En formulering som i sammanhanget kan få betydande konsekvenser. Med en ändring skulle det finnas större möjligheter att tillgodose det enskilda barnets rättigheter när Migrationsverket beslutar om asyl och uppehållstillstånd. Det är av yttersta vikt att säkra alla barns rättigheter även för dem som befinner sig i svåra och komplexa situationer. Barnets rätt ska inte bara säkerställas tack vare att strålkastarljuset riktas mot det enskilda barnet. Sverige ska vara ett land där barnets perspektiv och barnets bästa säkerställs i rättsprocessen. AGNETA ÅHLUND chef Rädda Barnens Sverigeprogram ELISABETH DAHLIN generalsekreterare, Rädda Barnen